Liten Sumatra-rapport

Hej på er!

Det är Natalie och Elin som skriver denna gång. Vi tänkte ge en liten snabb bildrapport från vår resa till ön Sumatra i Indonesien, där vi spenderade tre veckor i månadsskiftet september-oktober. Natalie arbetar med just Sumatra-orangutangerna Igge och Naong på parken och har länge drömt om att besöka deras vilda släktingar. Elin arbetar med utbildningen på parken och undervisar bland annat i bevarandebiologi och hur vi ska skydda utrotningshotade arter, så ni kan tänka er att vi var båda väldigt spända och entusiastiska inför resan!

Under de tre veckorna hann vi se stora delar av den norra delen av ön, men det absolut mest fantastiska var en djungel-trekking tillsammans med representanter från organisationen Sumatran Orangutan Society, som vi på Furuvik samarbetar med. Organisationen arbetar mycket med utbildning i områden där oljepalmplantagen sprider ut sig och där det därför är extra viktigt att nästa generation får en ökad förståelse för de vilda djuren i området och den viktiga roll regnskogen spelar. De arbetar också med återplanering av skog.

Djungel-trekkingen varade i totalt en vecka och vi sov tre nätter i rad under svarta sopsäckar trädda på pinnar mitt ute i djungeln! Att Sumatra är en vulkan-ö gjorde inte vandringen lättare direkt och det var många ömma muskler och mycket sår som fick plåstras om efter varje dag som ibland innehöll klättringar på över 800 m rakt upp med 12 kg packning på ryggen i 30 grader värme och nästan 100 % luftfuktighet – puh! MEN självklart var det värt varenda sekund… speciellt när vi redan vår andra trekking-dag fick se en underbart vacker orangutanghona med sin lilla unge! Andra djur vi såg under dagarna var bland annat vithandad gibbon (som vi också har på Furuvik), siamang, makaker och en malajbjörn (!).

Vi återkommer med mer berättelser från vår resa, men här följer ett axplock av vad vi var med om!


Ett par makaker myser bland träden.

Vattensköldpadda som Natalie fick syn på i en litet bäck...

...medan Elin spanade in denna lilla söta landsköldpadda bara minuter efter!

"The Hornbill", en slags näshornsfågel med en minst sagt speciell näbb...

En annan av våra nya vänner vi stötte på i djungeln...

Elin och Natalie får en dusch av Ardana, en av elefanterna som är anknytna till Conservation Response Unit och patrullerar regnskogen för att lokalisera olaglig avverkning.

En orangutang med hennes bedårande söta lilla unge!

Vithandad gibbon. De var oerhört kvicka, precis som på parken, så det här är den enda bilden vi hann få av dem!

Vårt hem under tre nätter i djungeln. Camp:et byggdes upp varje natt på en ny plats.

Hoppas vi ses på julmarknaden!

Hälsningar från Natalie och Elin

Selma har flyttat hem!

Hej!
Jag är nyss hemkommen ifrån Afrika. Jag och Johnny har varit i Zambia och Kongo. Det har varit en mycket spännande resa speciellt i Kongo där vi besökte en av våra samarbetspartner: schimpansreservatet Jack. Franck och Roxane som driver reservatet gör ett fantastiskt arbete då mycket av deras tid går åt till att försöka stoppa den illegala handel av schimpanser som finns i landet. Vi var med om att konfiskera en schimpans hos en rik person, (den döptes till Joma efter Johnny och Ing-Marie ) den lilla underbara killen hade suttit i en liten bur i några år och det var nog 50 grader varmt på gården där den satt. Nu har den fått en fristad i reservatet och när han hämtat sig så får han nya schimpanskamrater och ett helt nytt liv!
Under mina veckor i Afrika så var min lilla schimpansflicka Selma med sin extra mamma Natalie och när jag kom tillbaka kände jag att tiden var mogen för henne att helt flytta in till sin schimpansfamilj. Hon har under flera veckor själv sprungit ut och in till de stora schimpanserna, men tryggheten av oss har alltid funnits utanför den lilla lucka som hon sprungit igenom. Och kvällstid så har hon följt med mig eller Nattis hem.
Nu hade hon släppt lite band till mig och därför ansåg jag att tiden var mogen! Schimpanshonan Linda har hela tiden visat att hon vill ta ansvar för henne så på den punkten var jag inte orolig. Jag visste även att alla de andra var snälla emot henne, det som blev svårast för henne var att klippa banden med den mänskliga världen. Och visst blev det lite gråt i början och hon var lite förvirrad att vi inte kom och hämtade henne. Men Linda är en fantastiskt individ och hon tog emot Selma som sin egen dotter! Nu har det gått fyra dagar och allt går precises som vi önskar. Linda kommer med henne så att vi kan ge henne vällingflaskan och hon anpassar sig mer och mer för var dag. Men Natalie och jag får inte visa oss ännu på ett tag för det skulle kunna göra henne ledsen. Men om några veckor hoppas jag att jag kan gå in till ”Min håriga familj” och få hennes små armar runt min hals utan att hon blir ledsen när jag går därifrån.
Stora syster Manda har ju gjort samma resa som Selma och det finns inte ett spår i Mandas beteende att hon en gång bodde i människans värld.
Jag vill tacka Natalie som den här gången ställt upp helhjärtat för mig och varit extra mamma för Selma när jag behövde vara ledig. Jag lärde mig med Manda att det behövs en extra mamma om man ska orka fullt ut. Det är extremt jobbigt att vara ensam schimpansmor dygnet runt i 1½ år!
Vi slår snart upp portarna för vår julmarknad, jag hoppas att Selma då ska vara helt säker i sin nya familj så att hon kan möta vår publik, kanske inte hela tiden vi har öppet men i alla fall under någon eller några timmar. Men det är helt upp till henne själv!
Varma hälsningar från aphuset/ Ing-Marie

Lemur-Albins bus-sommar!

Nu har hösten kommit till parken på riktigt och det har börjat bli mycket mörkare när man ger djuren frukost på morgonen. Det är nu för kallt för lemurerna att vara ute och busa, men det är alltid lika mysigt att titta på bilder från lite varmare tider! Sommarens stjärnor var utan tvivel de två ettåriga tvillingarna Albin och Alfred. Albin, som tidigt utvecklade en förkärlek för att busa och ställa till bråk, kom på ett alldeles nytt sätt att reta sina vänner i gruppen på – hoppa på bakifrån eller dra i svansen! Självklart kom den lille busungen oftast undan utan tillsägelse också eftersom han är son till gruppens ledarhona Sofia…så sa någon av lemurerna till Albin på skarpen fick de med mamma att göra!


Lugnet före stormen...

Albin drar i Bi's svans

Albin bakom en (än så länge...) ovetande Edla.

Albin drar i sin favoritkompis Adams svans.

Hoppas att allt är bra med er och att ni redan börjat längta till julmarknaden i december!

Hösthälsningar från Elin

Selma & Santino

Hej på er!

Alla ni som någon gång under sommaren sett på när lilla Selma är ute hos schimpanserna, har nog märkt hur roligt hon tycker det är! Selma fyllde ett år den 27 juni tidigare i sommar och vågar sig nu ut på egna små äventyr på ön tillsammans med sina schimpansvänner medan Ing-Marie besöker gruppen. En av hennes allra bästa vänner är ledarhanen Santino och det går inte att undgå att se hur roligt de har tillsammans!

Sensommarhälsningar från Elin

Vår gibbonhona Felicia har fått en unge

Hej allesammans

Jag kommer med glada nyheter från gibbonhuset. Vår gibbonfamilj har utökats med ännu en familjemedlem, vår hona Felicia har nämligen fått sin efterlängtade unge. Den är nu drygt en månad gammal och mår jättebra. Den håller sig hela tiden hårt fast på mammas mage, vilket är ett måste när Felicia svingar sig mellan grenarna. Felicia är en otroligt duktig och väldigt erfaren mamma. Hennes två äldre döttrar Ming och Amadea, bor även de i huset. Tillsammans är alla fyra ute på öarna och njuter av det härliga sommarvädret.
Medan Ming och Amadea leker med varandra som systrar gör bäst, sitter Felicia och njuter av värmen med sin lilla unge i famnen. Där kommer den länge att hålla sig fast innan den börjar pröva sina egna klättrings- och akrobatikkonster. Amadea som nu är två och ett halvt år gammal får nu klara sig mer utan mamma. Innan den nya ungen kom till världen fick amadea fortfarande lite extra omsorg av Felicia. Men nu går uppmärksamheten till den nya ungen och Amadea får börja klara sig på egen hand. Men Ming är en utmärkt syster och leker mer än gärna tillsammans med henne.
Allt är frid och fröjd i gibbonhuset och vi hälsar vår nya unge välkommen till världen.

Glada hälsningar från Elli, djurvårdare Furuvik

Nu har våren äntligen kommit till parken

Nu har värmen äntligen kommit till Furuvik och i helgen släppte vi för första gången i år ut våra orangutanger Igge och Naong på deras ö.
Naong var mest nyfiken och satt mer än gärna i luckan och spanade på allt spännande som hände. Men efter bara några minuter så var han ute och gick på ön. Igge som än så länge var kvar inne i huset, satt i fönstret och tittade på Naong när han noga undersökte ön. Men Igge kunde inte hålla sig. Fortare än kvickt var även hon ute, men hon intog istället ställningen där hon har en hejdundrande utsikt över parken.
Jag lämnande luckan öppen under hela dagen så att dom fritt kan gå in och ut som dom vill. När jag senare kom för att ge dem middag så såg jag att någon hade varit och skruvat loss ett av repen i ställningen. Detta för att sedan kunna hålla sig i repet och våga sig fram till kanten av ön och hämta en stor sten som man sedan kan ha användning av inne i huset, tex. till att knäcka kokosnötter. Denna listiga någon som hämtade in stenen, var Naong. Men jag tror säkert, efter tidigare erfarenheter att det var våran klåfingriga orangutang Igge som skruvade ner repet. (Vilket utmärkt samarbete). Naong skulle i vanliga fall inte våga sig så nära vattenkanten, men har man ett rep att hålla sig i, ja då blir det en helt annan sak.
Både Igge och Naong var ute från och till under hela dagen och njöt av den härliga vårsolen.

Glada vårhälsningar från Elli, djurvårdare Furuvik

Santino är nu världsberömd!

En tänkande Santino helt omedvaten om vad han har ställt till med!

Vem kunde ana att i princip alla världens tidningar och BBC, CNN och flera TV stationer i Europa skulle uppmärksamma Santinos stensamlande. Under ett dygn var vi nerringda och mail boxen blev snabbt full, mest med positiv respons men även med negativa uttalanden och jag kan förstå dom negativa reaktionerna då dags och kvällspressen enbart går ut med fel tolkning av händelsen och drar upp stora rubriker om den aggressiva schimpansen som bombarderar publiken med stenar, allt för att få sälja tidningar! När det själva verket är stensamlingen som han gör på kvällen (och enbart ibland)när han är mätt nöjd och lugn. Dessa små stenhögar lägger han strategiskt där publiken alltid står för att dagen efter kunna kasta dem. De flesta gånger så finns det inga stenar kvar på morgonen när han släpps ut för personalen har plockat bort dem och då bryr han sig inte mer. Men de gånger vi har missat att ta bort stenarna så slänger han de med stor förtjusning på publiken när dom anländer till parken. Detta med att kasta är ett vanligt beteende hos schimpanshanar och det har man sett både i det vilda och i andra djurparker, det är när dom visar dominans och på så vis talar om vad stora och starka dom är som dom gärna gör så. Skulle ha inte göra sådana dominashandlingar så vore det mer fel än att han gör det, och då skulle jag nog blivit orolig. Men vad man däremot aldrig förr sett det är att hans tydliga planering på kvällen alltså stensamlandet för att sedan ha dessa dagen efter. Jag har många gånger stått och skrattat år honom när han på kvällen går runt och gör sin lilla arsenal, om jag då gått ut och visat mig så har han genast upphört och sett mycket oskyldig ut.
Vi har haft vetskap om detta under många år och inte förstått hur intressant detta beteende har varit, hade vi vetat det så skulle vi givetvis försökt att filma det, alltså stensamlandet inte kastandet det har vi alltid sett till att bryta genom att försöka ta bort stenarne eller avleda honom genom att ge honom något som är roligare.
När vi sedan började arbeta med Lunds Universitet och Mathias Osvath fick reda på detta så började hans studie runt Santino och den blev publicerad vilket vi är mycket glada över. För alla som förstår schimpanser och alla otaliga forskar tidskrifter som skrivit rätt om studien har gett oss så mycket bra publicitet och även bevisat att VI inte är så unika!
Så vår underbara tänkande Santino är nog den mest kända Gävlebon just nu!

Hej från en av Santinos närmaste vän/ Ing-Marie