Ja, så hände det som inte fick hända. Vår orangutanghona Igge förlorade sin unge i natt. Jag arbetade inte i går men ville åka ut för att titta till Igge nu när det verkligen kunde sätta igång när som helst. Kanske hade jag någon omedveten föraning eller bara ren tur att jag var där, men ganska precis klockan 15.00 började Igge få värkar. Jag och kollegan Janet ringde vår veterinär Irene Ahl, och Johnny och Ing-Marie Persson och de kom naturligtvis på direkten. Även en förlossningsläkare, Inger Blomberg, kom för att bistå med sina kunskaper. Jag satte mig och förde anteckningar över Igges värkarbete.
Hon jobbade så bra Igge, ont hade hon förstås och det tog många timmar innan hon började med krystvärkar men det är helt normalt och ingenting tydde på att något skulle kunna vara fel. Inte förrän 01.40 på natten födde hon sin unge, en fullgången jättefin hane som hon krystade ut stående och genast petade undan. Den låg livlös uppe på bryggan och vi tog genast ut den. Irene och Inger började arbeta med att få i gång honom, att nyfödda ser livlösa ut händer hos människor ibland berättade Inger, och det är inte ovanligt att man lyckas få dem att börja andas.
De arbetade så hårt, verkligen kämpade och ingen ville ge upp men tyvärr var vi till slut tvungna att inse att det inte skulle gå att få liv i den lilla ungen.
Vad var det som gick fel? Det kan vi inte svara på, kanske går det att få svar så småning om, men i skrivande stund vet ingen varför och när ungen dog.
Förlossningen gick framåt som den skulle, det var aldrig fråga om att göra något ingripande i Igges förlossningsarbete, hon jobbade på bra. Men, det här är sådant som händer. När det gäller människor tar vi till teknisk utrustning och har hela tiden kontroll på fostrets hjärtljud, och kan göra ett ingripande om det behövs. Det är av förklarliga skäl mycket svårare med en stor apa i ett djurhus. Det är dessutom väldigt riskfyllt med en sådan operation som kejsarsnitt under förhållandevis fältmässiga förhållanden, och något som bara får ske om det absolut blir nödvändigt. Det var aldrig fråga om någon sådan lösning under förlossningens gång.
Vi ska nu försöka se framåt, ta med oss den tråkiga händelsen som en erfarenhet men just nu är vi, djurvårdare och alla andra furuvikare så väldigt väldigt ledsna.
Puss till lilla Igge från Annika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar