Årets bästa julklapp?

Ni har väll inte missat att det är julmarknad på Furuvik under adventshelgerna? Lördagar och söndagar (fram till den 19-20 december) mellan 14-18 så lyser hela parken upp (över 750. 000 ljuspunkter!) och blir en perfekt helgutflykt mitt i julstressen!

Är ni en av dem som ändå har svårt att slappna av innan alla presenter är inhandlade, så har vi också flera bra julklappsidéer till hela familjen! Vi på djurhuset skulle vilja slå ett extra slag för vårat ”Afrika-bord” som ni hittar inne i regnskogen. Hela summan av det vi får in från det bordet går oavkortat ner till projekt i Afrika som vi samarbetar med.

Så glöm spikmattan – Årets Julklapp enligt oss är ett gåvo-certifikat som ger ett barn möjlighet till skolgång i byn Chiawa i Zambia! Utbildningen i Zambia är kostnadsfri, men för att kunna gå i skolan behöver barnen betala för skolmaterial och böcker själva, vilket gör att många trots allt inte har råd. Varje certifikat ger ett barn en ryggsäck fylld med de material och böcker de behöver och en del ges också tillbaka till den lokala kvinnoföreningen som syr väskorna.

Ett gåvo-certifikat kostar 50 kr och finns alltså att köpa i regnskogen, tillsammans med flera andra vackra och roliga presenter som alla säljs till förmån för våra Afrika-projekt för både människor och djur!

En massa julhälsningar från djurtjejerna!

Lemurerna och deras russin-jakt

Idag fick lemurerna något att fundera på! Vi gav dem en slags klurig leksak som innehåller olika fack som man kan fylla med godsaker, som man sedan kommer åt genom att snurra på de olika lagren.

Vi fyllde facken med russin, som är ett av lemurernas favoritgodis, och ni kan tänka er att det var ett gäng nyfikna rackare som gav sig på labyrinten med stor entusiasm! Lemurer anses ofta inte vara speciellt intelligenta, mycket på grund av att de inte klarar av samma typer av problemlösningssituationer som till exempel schimpanser och orangutanger. Detta problem hade de dock inte några som helst problem med och efter en stund satt ledarhonan Sofia och de andra i vår 12 individer stora grupp mycket nöjda och mumsade i sig russinen!

Nu får vi klura ut något knepigare problem till nästa gång…

Glada december-hälsningar från djurtjejerna och lemurflocken!

Lilla Albin, strax öve 1½ år och son till ledarhonan Sofia, undersöker nyfiket snurran

Ing-Marie - "Årets Gävlebo"

Igår fick vår duktiga Ing-Marie Persson utmärkelsen "Årets Gävlebo" som röstas fram av Arbetarbladets läsare varje år!

Ing-Marie når varje år ut till tusentals med sitt kunskap om vår närmaste släkting schimpansen och sitt budskap om vikten av att skydda dem från utrotning i det vilda. Läs mer om priset och Ing-Marie i Arbetarbladet:

http://arbetarbladet.se/nyheter/gavle/1.1566890

Ett jättestort grattis från alla djurtjejerna!!

Att vara praktikant på Furuvik

Hej! Vi heter Alexandra och Jessica och går på Spånga Gymnasium med inriktning djurvård. Vi har valt att komma till Furuvik på vår djurparks-praktik. Vi är nu inne på vår fjärde och sista praktikvecka.
Här har vi blivit väl mottagna av alla djurvårdare och andra inblandande på parken. Vi får varje dag prova på arbetet som djurvårdare – ett riktigt drömyrke!

Vi har fått lära oss de dagliga rutinerna hos alla djur och har fått massor av nya kunskaper som vi kommer att ha med oss hela livet.

Våra handledare är otroligt kunniga både teoretiskt och praktiskt, och vi får alltid svar på alla våra frågor. Bland annat har Furuviks zoolärare Elin haft en utbildning för oss praktikanter om Furuviks samarbete med olika organisationer och projekt som de stödjer. Vi har under veckorna fått mer och mer ansvar och det har fått oss att växa som personer.
Höjdpunkterna under dessa veckor har varit:

- bli kompisar med lemurerna: Vi har varit hos dem varje dag och har märkt att dem är mindre blyga och har accepterat oss.

- Etologisk studie på orangutangerna när dem fick berikning i form av glass. Igge tyckte det var jättespännande när vi skrev etogrammet och satt och studerade tillbaka på oss. Haha!

- Att lilla Selma har flyttat in helt till schimpansflocken – hon är så duktig!

- …Och det har inte varit helt fel att åka elbil heller ;)

Vi vill tacka alla djurvårdare och övrig personal för ni har tagit emot oss med öppna armar, vi har känt oss som en del av gänget här på Furuvik och vi kommer att sakna det!Lycka till med julmarknaden och hoppas att vi ses snart igen!

/Spångatjejerna



Här är vi tillsammans med lemurernas ledarhona Sofia!

Glass mitt i vintern?!

Under vinterhalvåret är det extra viktigt att vi ser till att våra djur inte får det tråkigt och enformigt. Sommarens dagar fylls av spännande besökare som gör att djuren alltid har något att titta på och undersöka, men hur gör vi då nu på vintern? Jo, det kallas för berikning – att man helt enkelt tillför något till djuren varje dag som gör deras vardag lite mer spännande! Det kan vara en leksak, ett nytt sätt att ge maten på eller kanske en problemlösingssitauation. Under vintern ska ni få ta del lite av vad vi hittar på för att göra det lite roligare för våra fina apor.

Idag är våra duktiga praktikanter Alexandra och Jessica som ska se till att vara orangutanger, lemurer och gibboner får ”glass”. Det är mumsigt smakande isbitar som vi fryser in fruktbitar i, som gör att aporna måste jobba lite extra mycket för att få tag på allt det goda!



Först gäller det att hacka en massa frukt som man lägger i formar/hinkar och fyller med saft (sockerfri saft...aporna kan också få hål i tänderna annars!)





Orangutangerna får lite större glassar...

...medan lemurerna och gibbonerna får lite mindre!

Efter en natt i frysen lägger vi denna go-bit i orangutang-huset!

En mycket nöjd Naong mumsar på en av glassarna.

Smaklig måltid önskar djurtjejerna!

Nya medlemmar i djurfamiljen!

I slutet på förra veckan anlände hela 10 nya djur till Furuvik - fyra stycken vallabys och sex stycken maror!
De kommer från Köpenhamn Zoo och håller just nu på att undersöka sina nya miljöer och bli bekanta med alla nya dofter och ljud!

Välkomna önskar djurtjejerna!

Bullen - vår Bästis!

Ni vet sådana där mornar då man vaknar och det är kolsvart ute, termometern visar strax över nollsträcket och regnet gör att du inte ens kan se ner till gatan från ditt sovrumsfönster? En sådan dag kan det till och med kännas kämpigt för oss att ta oss ur sängen, även om vi har drömjobbet och får vara runt omkring våra fina djur varje dag.
MEN sådan tur är så har vi det absolut bästa botemedlet mot den känslan uppe hos oss på djurhuset. Han heter Bullen och är en stor, svart härlig katt som har varit hos oss sedan 1999, då han som avsmalnad, förvildad kattunge sökte mat i våra containrar utanför djuravdelningen. Personalen började lämna mat till honom och sakta men säkert började han bli mer och mer tam och van vid människor. Det stod inte på förens Bullen (han fick sitt namn efter att han alltid åt bullar som vi slängt i containern) var en självklar och mycket omtyckt medlem i djurhus-familjen och i år har han bott hos oss i hela 10 år!

Varje morgon, oavsett väder, när vi rullar in med bilen/cykeln strax innan klockan sju på morgonen kommer Bullen och möter oss. Han jamar högt när han ser oss på långt håll, stryker sig några varv runt våra ben och spinner så högt att även den ruggigaste höstblåsten inte kan tysta honom! Han fortsätter sedan sin dag med att patrullera området kring djurhuset. Bullen är en fantastisk jägare och ser till att gnagare håller sig långt borta från våra matförråd till djuren. Han ser dock alltid till att vara inomhus i tid för morgonfikat vid klockan nio, då det är dags för kelstund igen när alla djurvårdare vill klia honom och mysa lite.

Bullen – du får oss alltid att känna oss välkomna till jobbet och vi älskar dig så himla mycket hoppas vi du vet!

En massa kramar och klappningar (men inte på magen…det vet vi du inte tycker om) från djur-tjejerna.

Miljögala i Uppsala

Hej på er!

I söndags arrangerades en välgörenhetskonsert i Uppsala, där alla insamlade pengar donerades till organisationen Sumatran Orangutan Society som vi på Furuvik samarbetar med. Ellinor, Natalie och Ing-Marie var på plats för att ta emot checken på hela 37.800 kronor!
Nedan följer en artikel från Gävle Dagblad om kvällen:

Miljögala stöder Furuviks orangutangprojekt

GÄVLE Furuviks orangutangprojekt har fått ett bidrag på 37 800 kronor.
Pengarna lyckades miljögalan Tellus i Uppsala i söndags samla in till förmån för Sumatras orangutanger.
Ing-Marie Persson från Furuviksparken tog emot pengarna för organisationen Sumatra Orangutan Societys räkning.
Orangutangerna på Sumatra har det tufft. Avverkningen av öns regnskog som är orangutangernas naturliga miljö är det största hotet mot aporna. Träden huggs ned för att tillverka palmolja – en produkt som används flitigt i hela västvärlden.
Ing-Marie Persson på Furuvik fick därför ta emot ett välbehövligt bidrag i kampen för orangutangernas överlevnad. Pengarna ska gå till att plantera ny skog.
– Det är ju en droppe i havet, men utan alla droppar skulle havet snart vara tomt, säger Ing-Marie Persson.
Tanken är att trädplanteringen ska kombineras med att lokalbefolkningen involveras i kampen för orangutangernas överlevnad och samtidigt utbildas om hur viktig regnskogen är.
– Vi kämpar på, men tyvärr så kan det snart vara så att orangutanger bara finns i djurparker, säger Ing-Marie Persson.



Ellinor, Natalie och Ing-Marie på galan.

Liten Sumatra-rapport

Hej på er!

Det är Natalie och Elin som skriver denna gång. Vi tänkte ge en liten snabb bildrapport från vår resa till ön Sumatra i Indonesien, där vi spenderade tre veckor i månadsskiftet september-oktober. Natalie arbetar med just Sumatra-orangutangerna Igge och Naong på parken och har länge drömt om att besöka deras vilda släktingar. Elin arbetar med utbildningen på parken och undervisar bland annat i bevarandebiologi och hur vi ska skydda utrotningshotade arter, så ni kan tänka er att vi var båda väldigt spända och entusiastiska inför resan!

Under de tre veckorna hann vi se stora delar av den norra delen av ön, men det absolut mest fantastiska var en djungel-trekking tillsammans med representanter från organisationen Sumatran Orangutan Society, som vi på Furuvik samarbetar med. Organisationen arbetar mycket med utbildning i områden där oljepalmplantagen sprider ut sig och där det därför är extra viktigt att nästa generation får en ökad förståelse för de vilda djuren i området och den viktiga roll regnskogen spelar. De arbetar också med återplanering av skog.

Djungel-trekkingen varade i totalt en vecka och vi sov tre nätter i rad under svarta sopsäckar trädda på pinnar mitt ute i djungeln! Att Sumatra är en vulkan-ö gjorde inte vandringen lättare direkt och det var många ömma muskler och mycket sår som fick plåstras om efter varje dag som ibland innehöll klättringar på över 800 m rakt upp med 12 kg packning på ryggen i 30 grader värme och nästan 100 % luftfuktighet – puh! MEN självklart var det värt varenda sekund… speciellt när vi redan vår andra trekking-dag fick se en underbart vacker orangutanghona med sin lilla unge! Andra djur vi såg under dagarna var bland annat vithandad gibbon (som vi också har på Furuvik), siamang, makaker och en malajbjörn (!).

Vi återkommer med mer berättelser från vår resa, men här följer ett axplock av vad vi var med om!


Ett par makaker myser bland träden.

Vattensköldpadda som Natalie fick syn på i en litet bäck...

...medan Elin spanade in denna lilla söta landsköldpadda bara minuter efter!

"The Hornbill", en slags näshornsfågel med en minst sagt speciell näbb...

En annan av våra nya vänner vi stötte på i djungeln...

Elin och Natalie får en dusch av Ardana, en av elefanterna som är anknytna till Conservation Response Unit och patrullerar regnskogen för att lokalisera olaglig avverkning.

En orangutang med hennes bedårande söta lilla unge!

Vithandad gibbon. De var oerhört kvicka, precis som på parken, så det här är den enda bilden vi hann få av dem!

Vårt hem under tre nätter i djungeln. Camp:et byggdes upp varje natt på en ny plats.

Hoppas vi ses på julmarknaden!

Hälsningar från Natalie och Elin

Selma har flyttat hem!

Hej!
Jag är nyss hemkommen ifrån Afrika. Jag och Johnny har varit i Zambia och Kongo. Det har varit en mycket spännande resa speciellt i Kongo där vi besökte en av våra samarbetspartner: schimpansreservatet Jack. Franck och Roxane som driver reservatet gör ett fantastiskt arbete då mycket av deras tid går åt till att försöka stoppa den illegala handel av schimpanser som finns i landet. Vi var med om att konfiskera en schimpans hos en rik person, (den döptes till Joma efter Johnny och Ing-Marie ) den lilla underbara killen hade suttit i en liten bur i några år och det var nog 50 grader varmt på gården där den satt. Nu har den fått en fristad i reservatet och när han hämtat sig så får han nya schimpanskamrater och ett helt nytt liv!
Under mina veckor i Afrika så var min lilla schimpansflicka Selma med sin extra mamma Natalie och när jag kom tillbaka kände jag att tiden var mogen för henne att helt flytta in till sin schimpansfamilj. Hon har under flera veckor själv sprungit ut och in till de stora schimpanserna, men tryggheten av oss har alltid funnits utanför den lilla lucka som hon sprungit igenom. Och kvällstid så har hon följt med mig eller Nattis hem.
Nu hade hon släppt lite band till mig och därför ansåg jag att tiden var mogen! Schimpanshonan Linda har hela tiden visat att hon vill ta ansvar för henne så på den punkten var jag inte orolig. Jag visste även att alla de andra var snälla emot henne, det som blev svårast för henne var att klippa banden med den mänskliga världen. Och visst blev det lite gråt i början och hon var lite förvirrad att vi inte kom och hämtade henne. Men Linda är en fantastiskt individ och hon tog emot Selma som sin egen dotter! Nu har det gått fyra dagar och allt går precises som vi önskar. Linda kommer med henne så att vi kan ge henne vällingflaskan och hon anpassar sig mer och mer för var dag. Men Natalie och jag får inte visa oss ännu på ett tag för det skulle kunna göra henne ledsen. Men om några veckor hoppas jag att jag kan gå in till ”Min håriga familj” och få hennes små armar runt min hals utan att hon blir ledsen när jag går därifrån.
Stora syster Manda har ju gjort samma resa som Selma och det finns inte ett spår i Mandas beteende att hon en gång bodde i människans värld.
Jag vill tacka Natalie som den här gången ställt upp helhjärtat för mig och varit extra mamma för Selma när jag behövde vara ledig. Jag lärde mig med Manda att det behövs en extra mamma om man ska orka fullt ut. Det är extremt jobbigt att vara ensam schimpansmor dygnet runt i 1½ år!
Vi slår snart upp portarna för vår julmarknad, jag hoppas att Selma då ska vara helt säker i sin nya familj så att hon kan möta vår publik, kanske inte hela tiden vi har öppet men i alla fall under någon eller några timmar. Men det är helt upp till henne själv!
Varma hälsningar från aphuset/ Ing-Marie

Lemur-Albins bus-sommar!

Nu har hösten kommit till parken på riktigt och det har börjat bli mycket mörkare när man ger djuren frukost på morgonen. Det är nu för kallt för lemurerna att vara ute och busa, men det är alltid lika mysigt att titta på bilder från lite varmare tider! Sommarens stjärnor var utan tvivel de två ettåriga tvillingarna Albin och Alfred. Albin, som tidigt utvecklade en förkärlek för att busa och ställa till bråk, kom på ett alldeles nytt sätt att reta sina vänner i gruppen på – hoppa på bakifrån eller dra i svansen! Självklart kom den lille busungen oftast undan utan tillsägelse också eftersom han är son till gruppens ledarhona Sofia…så sa någon av lemurerna till Albin på skarpen fick de med mamma att göra!


Lugnet före stormen...

Albin drar i Bi's svans

Albin bakom en (än så länge...) ovetande Edla.

Albin drar i sin favoritkompis Adams svans.

Hoppas att allt är bra med er och att ni redan börjat längta till julmarknaden i december!

Hösthälsningar från Elin

Selma & Santino

Hej på er!

Alla ni som någon gång under sommaren sett på när lilla Selma är ute hos schimpanserna, har nog märkt hur roligt hon tycker det är! Selma fyllde ett år den 27 juni tidigare i sommar och vågar sig nu ut på egna små äventyr på ön tillsammans med sina schimpansvänner medan Ing-Marie besöker gruppen. En av hennes allra bästa vänner är ledarhanen Santino och det går inte att undgå att se hur roligt de har tillsammans!

Sensommarhälsningar från Elin

Vår gibbonhona Felicia har fått en unge

Hej allesammans

Jag kommer med glada nyheter från gibbonhuset. Vår gibbonfamilj har utökats med ännu en familjemedlem, vår hona Felicia har nämligen fått sin efterlängtade unge. Den är nu drygt en månad gammal och mår jättebra. Den håller sig hela tiden hårt fast på mammas mage, vilket är ett måste när Felicia svingar sig mellan grenarna. Felicia är en otroligt duktig och väldigt erfaren mamma. Hennes två äldre döttrar Ming och Amadea, bor även de i huset. Tillsammans är alla fyra ute på öarna och njuter av det härliga sommarvädret.
Medan Ming och Amadea leker med varandra som systrar gör bäst, sitter Felicia och njuter av värmen med sin lilla unge i famnen. Där kommer den länge att hålla sig fast innan den börjar pröva sina egna klättrings- och akrobatikkonster. Amadea som nu är två och ett halvt år gammal får nu klara sig mer utan mamma. Innan den nya ungen kom till världen fick amadea fortfarande lite extra omsorg av Felicia. Men nu går uppmärksamheten till den nya ungen och Amadea får börja klara sig på egen hand. Men Ming är en utmärkt syster och leker mer än gärna tillsammans med henne.
Allt är frid och fröjd i gibbonhuset och vi hälsar vår nya unge välkommen till världen.

Glada hälsningar från Elli, djurvårdare Furuvik

Nu har våren äntligen kommit till parken

Nu har värmen äntligen kommit till Furuvik och i helgen släppte vi för första gången i år ut våra orangutanger Igge och Naong på deras ö.
Naong var mest nyfiken och satt mer än gärna i luckan och spanade på allt spännande som hände. Men efter bara några minuter så var han ute och gick på ön. Igge som än så länge var kvar inne i huset, satt i fönstret och tittade på Naong när han noga undersökte ön. Men Igge kunde inte hålla sig. Fortare än kvickt var även hon ute, men hon intog istället ställningen där hon har en hejdundrande utsikt över parken.
Jag lämnande luckan öppen under hela dagen så att dom fritt kan gå in och ut som dom vill. När jag senare kom för att ge dem middag så såg jag att någon hade varit och skruvat loss ett av repen i ställningen. Detta för att sedan kunna hålla sig i repet och våga sig fram till kanten av ön och hämta en stor sten som man sedan kan ha användning av inne i huset, tex. till att knäcka kokosnötter. Denna listiga någon som hämtade in stenen, var Naong. Men jag tror säkert, efter tidigare erfarenheter att det var våran klåfingriga orangutang Igge som skruvade ner repet. (Vilket utmärkt samarbete). Naong skulle i vanliga fall inte våga sig så nära vattenkanten, men har man ett rep att hålla sig i, ja då blir det en helt annan sak.
Både Igge och Naong var ute från och till under hela dagen och njöt av den härliga vårsolen.

Glada vårhälsningar från Elli, djurvårdare Furuvik

Santino är nu världsberömd!

En tänkande Santino helt omedvaten om vad han har ställt till med!

Vem kunde ana att i princip alla världens tidningar och BBC, CNN och flera TV stationer i Europa skulle uppmärksamma Santinos stensamlande. Under ett dygn var vi nerringda och mail boxen blev snabbt full, mest med positiv respons men även med negativa uttalanden och jag kan förstå dom negativa reaktionerna då dags och kvällspressen enbart går ut med fel tolkning av händelsen och drar upp stora rubriker om den aggressiva schimpansen som bombarderar publiken med stenar, allt för att få sälja tidningar! När det själva verket är stensamlingen som han gör på kvällen (och enbart ibland)när han är mätt nöjd och lugn. Dessa små stenhögar lägger han strategiskt där publiken alltid står för att dagen efter kunna kasta dem. De flesta gånger så finns det inga stenar kvar på morgonen när han släpps ut för personalen har plockat bort dem och då bryr han sig inte mer. Men de gånger vi har missat att ta bort stenarna så slänger han de med stor förtjusning på publiken när dom anländer till parken. Detta med att kasta är ett vanligt beteende hos schimpanshanar och det har man sett både i det vilda och i andra djurparker, det är när dom visar dominans och på så vis talar om vad stora och starka dom är som dom gärna gör så. Skulle ha inte göra sådana dominashandlingar så vore det mer fel än att han gör det, och då skulle jag nog blivit orolig. Men vad man däremot aldrig förr sett det är att hans tydliga planering på kvällen alltså stensamlandet för att sedan ha dessa dagen efter. Jag har många gånger stått och skrattat år honom när han på kvällen går runt och gör sin lilla arsenal, om jag då gått ut och visat mig så har han genast upphört och sett mycket oskyldig ut.
Vi har haft vetskap om detta under många år och inte förstått hur intressant detta beteende har varit, hade vi vetat det så skulle vi givetvis försökt att filma det, alltså stensamlandet inte kastandet det har vi alltid sett till att bryta genom att försöka ta bort stenarne eller avleda honom genom att ge honom något som är roligare.
När vi sedan började arbeta med Lunds Universitet och Mathias Osvath fick reda på detta så började hans studie runt Santino och den blev publicerad vilket vi är mycket glada över. För alla som förstår schimpanser och alla otaliga forskar tidskrifter som skrivit rätt om studien har gett oss så mycket bra publicitet och även bevisat att VI inte är så unika!
Så vår underbara tänkande Santino är nog den mest kända Gävlebon just nu!

Hej från en av Santinos närmaste vän/ Ing-Marie

Artikel i DN

Santino

Apor är mästare på att planera
Santino, Furuviks stora schimpanshanne, samlar stenar på hög. Dem slänger han sedan på irriterande parkbesökare. Upptäckten att han kan planera håller på att göra Sveriges första primatforskningsstation världsberömd.

Apor kan planera - människan inte så unik

SANTINO GORMAR och skriker och rusar runt i schimpanshuset. Han är upprörd, kanske över det okända besöket som kom in bakvägen. Men ibland stannar han upp framför kognitionsforskare Mathias Osvath och nickar uppfordrande med huvudet åt sin lekkompis.

- Han skrattar högt och slår sig på knäna av glädje varje gång han vinner över mig i dragkamp, säger Mathias Osvath.

Det är en ojämn kamp. Santino, schimpansflockens snart trettioåriga alfahanne, väger nästan 100 kilo och är mångdubbelt starkare än en fullvuxen man. Men i dag är Santino inte på humör. Han jagar vidare - och gör livet surt för honorna i flocken.

RUNT DESSA schimpanser och de andra aporna på Furuviks djurpark utanför Gävle har Lunds universitet byggt upp landets enda primatforskningsstation. Här tar forskarna hjälp av aporna för att lära sig mer om det mänskliga tänkandets ursprung.

- Apstudierna fungerar som ett teleskop in i tänkandets utveckling. Vår gemensamma förfader med orangutangen levde för cirka fjorton miljoner år sedan och för cirka fem miljoner år sedan skildes schimpans och människa åt, säger Mathias Osvath.

Liknande primatforskning finns annars bara på ett fåtal ställen på jorden, som i Atlanta i USA och vid Max Planck-institutet i Leipzig.

Mathias Osvath är i dag forskningsledare vid forskningsstationen i Furuvik. I somras publicerade han en studie som visar att både orangutanger och schimpanser har förmågan att planera, något som fick stort genomslag internationellt.

KOGNITIONSFORSKNINGEN, eller läran om tänkandet, är kantad av teorier om vad som gör mänskligt tänkande unikt.

Förr hette det att det var människans förmåga att använda verktyg som gjort henne speciell. Men i dag vet man sedan länge att exempelvis schimpanser i det vilda både använder och tillverkar verktyg.

En annan teori har handlat om att det är människans språkliga förmåga som gör henne unik. Men inte heller den förklaringen duger fullt ut. Språkliknande kommunikation tycks finnas även hos andra djurarter.

- Nästan varje vecka är det en apnyhet i topp i de vetenskapliga tidskrifterna, och nästan alltid är slutsatsen att vi människor inte är så unika som vi trott, säger Osvath.

HANS EGEN STUDIE om apors förmåga att kunna planera för framtiden är inget undantag. För att kunna planera måste man kunna föreställa sig något i sitt inre som inte är här. Det förutsätter också ett visst mått av självmedvetenhet.

Mathias Osvaths studie från Furuvik bevisar att dessa förmågor finns hos både schimpans och orangutang.

I studierna har han använt sig av en automat med nyponsoppa, som är något av det godaste aporna vet. Den liknar en fågelholk, men med hålet upptill. Först fick aporna instruktioner om hur de kunde komma åt belöningen med hjälp av ett sugrör. Sedan sattes de på prov.

APORNA FICK SE soppaholken laddas, men det var först senare i ett annat rum som de fick chans att välja mellan sugröret och tre andra åtråvärda föremål. I samtliga fall valde aporna sugröret.

I ett annat försök fick aporna välja mellan sugröret och en vindruva, en annan godsak för aporna. I 70 procent av fallen valde de i alla fall sugröret.

- Det är en högre siffra än vad de flesta människor lyckas med, säger Mathias Osvath.

I ett annat försök byttes det slanglika sugröret ut mot andra, väldigt annorlunda rör som aporna tidigare aldrig hade sett. Ändå valde samtliga det okända verktyget oftast. När de sedan fick tillgång till soppaholken visste de exakt hur det okända verktyget skulle användas för att komma åt nyponsoppan.

- DET GÖR ATT JAG tror att de kan föreställa sig hur det ska användas redan innan de har haft chans att pröva, säger Mathias Osvath.

En slutsats av detta, enligt Mathias Osvath, är att både schimpanser och orangutanger är medvetna om både sig själva och sina framtida behov. Enligt kognitionsforskningen är just dessa egenskaper viktiga för att en individ ska kunna ha en inre föreställningsvärld och det vi kallar för känsloliv.

- Aporna har många intellektuella förmågor gemensamma med människan, och i vissa fall har de också förmågor som överträffar våra, säger Mathias Osvath.

På Furuviks djurpark samarbetar forskarna med djurvårdaren Ing-Marie Persson. Hon är en av få i världen som kan umgås inne hos de fullvuxna schimpanserna.

- DET ÄR EN OERHÖRD fördel för oss att hon kan gå in till schimpanserna och visa dem hur våra apparater fungerar, säger Mathias Osvath.

En förklaring till att Ing-Marie Persson accepteras i flocken är att hon själv fostrat och tagit hand om flera av schimpanserna sedan de var bebisar.

Den här vintern tar hon hand om lilla Selma, som behöver närhet dygnet runt. Hon är fyra månader gammal och föräldralös.

Varje dag hälsar Selma på inne i schimpansburen. Mitt i flocken sitter Ing-Marie Persson. Hon blir noggrant plockad av honan Linda. De yngre honorna busar intill. Ibland blir de för påflugna för lilla Selma - som börjar gråta och sträcker ut armarna för att nå styvmammas trygga famn.

- UNGARNA ÄR HELIGA i schimpansflocken. Upp till sexårsåldern får de bete sig hur som helst, säger Mathias Osvath.

Betydligt lugnare är det i orangutangernas nybyggda hus. Orangutanger är inte alls lika utåtagerande som schimpanserna, vilket kan förklaras av att de i det vilda inte lever i stora grupper som schimpanserna.

Naong, Furuviks tjugoåriga orangutanghanne, häver sig elegant in genom luckan i väggen till de specialbyggda utrymmen där forskarna genomför sina experiment. Han sätter sig till rätta på en upp och nedvänd hink. Sedan spottar han ljudligt rätt genom gallret, så att matsmulorna sprutar. Det är en uppmaning till oss att hitta på något skoj.

PÅ GALLERVÄGGARNA finns redan färdiga hållare för de tryckskärmar som forskarna håller på att handla in. De ska användas för att kommunicera och göra experiment tillsammans med aporna. Så småningom ska tekniken vara så utbyggd att forskarna kan genomföra en del försök framför sina datorer i Lund.

Orangutanghonan Igelchen håller sig lite i bakgrunden. Hon lutar bara huvudet mot gallerkarmen och begrundar oss stilla.

För Mathias Osvath är det självklart att hon, liksom de andra stora aporna här känner både empati, sorg och glädje.

- HUVUDET ÄR DET "unikt" mänskligas sista domän, men alltmer forskning visar att tänkandet har formats av det naturliga urvalet, precis som allt annat i naturen. Det finns inget "bättre" eller "sämre", bara olika grader av anpassning till en given miljö, säger han.

Därför värjer han sig mot de teorier som försöker förklara människans ställning på jorden som något upphöjt och utanför naturen stående. Snarare, tror Mathias Osvath, delar vi mycket av vårt tänkande med våra närmaste släktingar, men evolutionen har lett till många små skillnader på olika områden. Det är dessa små biologiska skillnader som sedan lett till de stora kulturella skillnaderna som gör att det är just människan som åker till månen och bygger skyskrapor, menar han.

- Det är verkligen inte så att människan är tankeförmågans fixpunkt. Det är säkert omskakande för många, säger Mathias Osvath.

Annika Nilsson

Förkylningar i Aphuset!

Jag tror var och varannan människa går omkring med förkylningar denna vinter, och det har även påverkat schimpanserna. Alla har varit snoriga och hostiga. Som tur är så har ingen varit riktigt däckade utan dom har klarat det bra. Även Penny som är diabetiker har ännu lyckats att reda ut det själv.
Det konstiga är att båda orangerna Igge och Naong klarat sig helt, det verkar som om dom står emot förkylnigar som djurvårdarna drar in mycket bättre.
Lilla Selma har även hon varit snorig och hon åkte även på en dags magsjuka, men nu är det full fart igen på henne.
Men OJ så skönt att alla helger är över så att allt kan gå tillbaks till normala tillstånd, jul, nyår och trettonhelg är jobbiga för oss djurvårdare som inte kan gå hem och ta ledigt. Vi jobbar med begränsad styrka och det har varit onvanligt kallt vilket gör allt mycket mer svårjobbat.Nu känns det skönt att vi börjar ta fart mot säsongen 2009!

Vi hörs!
Ing-Marie