Hej!

Våra två ungar inne hos Vittofssilkesaporna har växt på sig. De lämnar nu den trygga platsen på främst sin pappas rygg och provar sin klätterförmåga på helt egen hand.
De stoppar också i sig av den goda maten som bjuds, nämligen frukt och grönsaker. Något som de här småapårna är spciellt förtjusta i är när de får syrsor och mjölmask, det smaskar de i sig njutningsfullt av. Nu när småttingarna har blivit lite större brukar de äldre syskonen få bära på dem ibland, det är bra träning för ett framtida föräldraskap. Här kommer en fin bild av de små tillsamman med sin pappa.

Ha det så bra alla/Annika Nielsen

PS Inget nytt om Igge ännu. DS

Hejsan!

Ja, nu går jag på sju dagars ledighet. Ingen ny förändring med Igge under min arbetsvecka. Nu tar min kollega Janet över och jag kommer att ha min mobil med mig vart jag än är i fall det händer något med Igge. Vi har ju förstås en överenskommelse
att ringa varandra, vi som arbetar med aporna och naturligtvis till vår veterinär Irene, om något inträffar. Då kommer vi som skott...

Ha det gott alla bloggenläsare
/Annika Nielsen

Mera apnyheter

Hej

I lördags hade vi ansiktsmålning i lemurhägnet. Barnen kunde bli lemurer för en dag och lägga 20:- i vår insamlingslåda. Alla pengar vi får in går oavkortat till de bevarande projekt för Ringsvanslemurer och Varilemurer som vi stödjer på Madagaskar. Idag gick jag in på min lediga dag för att vakta lemurerna så att Ann (vårt makeup proffs) kunde måla och på måndag kommer hon in på sin lediga dag för att göra ansiktsmålningar. Vi vill ju båda göra vad vi kan för att hjälpa lemurerna. Under hela dagen så målade Ann, tusen tack till er alla för ert stöd! Mycket uppskattat! Vi glömde kameran idag men ska förska återkomma med foton på alla nya lemurer som har ”flytt” hägnet!
Som jag tidigare har berättat på apbloggen så pågår det doftdueller mellan hanarna i lemurflocken och idag har lilla Adam (född 10 mars i år) börjat härma dom vuxna. Han sprang hela tiden runt och svängde sin lilla svans mot sin tvillingsyster Edla som undrade vad han egentligen höll på med. Germund, 1 år, ligger fortfarande och sover som en bebislemur och la sig idag, under den dagliga siestan och sov med fötterna mot glaset med magen i vädret och var hur söt som helst. Julian å andra sidan skulle hela tiden undersöka min lagade sökare. Den var nämligen tejpad och så brukar det inte vara så det var extra spännande att känna på och undersöka den idag.
Voto, vår äldsta lemur, har varit lite tröttare än vanligt denna vecka. Han har sovit i sin holk under några av lemurernas trädklättringspass och kommer fram när det är dags att sola igen. Idag satt han hos besökarna och lät alla som ville ta foton tillsammans med honom under tiden som dom andra klättrade och for runt bland träden.
Vitofssilkesaporna
Har ni hört något som prasslar i träden vid Vitofssilkesapornas hus, vid bron mot Hedenhös? Du har inte hört fel. I onsdags släppte vi ut dom för första gången och det dröjde ca 30 minuter innan dom satt i trädet och lapade sol och åt insekter. Under veckan som gått har dom blivit tuffare och varit fram och hälsat på besökare. En bra tid att se dom är på den dagliga matrundan, kl 15,00 för fäbodsdjuren, dom brukar noga titta på när fiskarna matas – det är spännande. Så håll utkik vid ditt nästa besök!

Hälsningar Camilla Eriksson

Nytt från aporna

Vi väntar & väntar men ännu har det inte kommit någon liten orangutangbebis, men något är nog på gång. Vi har sedan en tid tillbaka fyllt i dagliga protokoll och särat på Naong & Igge på nätterna, så att dom vänjer sig vid att vara ifrån varandra. Sen i söndags har Igge haft riktiga humörsvängningar och dom har gått ut över Naong. Orangutanghonorna är betydligt mindre än hanarna så det ser lite komiskt ut när lilla Igge får Naong att ta skydd. Allt började i söndags med att det lät som om deras bur höll på att rivas och vi sprang dit och tittade då slog Igge med en stor stock mot Naong som fredade sig med en stor plastbytta. Han tog sin flykt upp till hyllan så långt ifrån henne som möjligt men hon följde efter och vi fick locka över Igge till sin sida och sära på dom igen. Till saken hör att när vi städar därinne så orkar vi knappt flytta på stocken som Igge lätt bollade med - så starka är dom!
Varje morgon så får dom frukost i lugn och ro på varsin sida, och vi sitter med Igge för att se att allt verkar bra, sen släpper vi ihop dom och då brukar Igge ha bråttom över till Naong. I måndags gjorde hon inga tecken på att vilja gå in till Naong direkt men fick ta det i sin egen takt och gick över av egen vilja men efter 5 minuter med Naong så böörjade hon kasta med stocken mot honom igen och vi fick sära på dom. Denna gång fick vi över Naong i buren som Igge brukar sova i så att han kunde gå ut. Igge trivs med att sitta vid glaset i den andra buren och titta på besökarna så det blev en bra lösning så våra besökare kunde se dem båda och Naong fick gå ut som han ville.
Varje morgon sen dess s har vi prövat släppa ihop dom med samma resultat men Igge & Naong byter gärna burar under dagen så att besökarna kan se dom. På eftermiddagen/kvällen börjar Naong försöka riva Igges bur för då vill han tillbaka till sin sida och vi får skifta igen.

Vi håller tummarna för att Igge snart föder och har börjat med att titta till henne på nätterna. Igår natt var allting lugnt så vi får fortsätta att vänta lite till…
Schimpanserna
I onsdags så var Erika, vr PR & Informationsansvariga och hälsade på i aphuset. Erika har också tillsammans med Dieter filmat dokumentären om Ing-Maries arbete och passion för schimpanserna som visats i SVT och som nu säljs på DVD, filmen ”Min håriga familj”. När Erika kom in i aphuset blev schimpanshonan, Linda galen av förtjusning och hoade och ville att Erika skulle klia henne på magen. Det är alltid lika roligt att se hur dom gör skillnad på människorna dom möter och se den uppriktiga glädjen hos dom när dom träffar någon dom tycker om och har saknat. Men det finns nog ingen som är så välkommen till arbetet som just Ing-Marie, hela schimpansflocken stämmer upp i ett glädje hoande när dom hör hennes röst och det är få förunnat att bli så välkomnade till sin arbetsplats varje dag!

Ringsvanslemurerna

Hos alla lemurarter är det honan som bestämmer och hanarna är lägre i rang ään honorna. Hos Ringsvanslemurerna så börjar rangen för den högst rankade hanen under den lägst rankade honan. I vår flock heter ledarhonan, Sophia, och det är hon som ser till att flocken är trygg och bestämmer när det ska krigas om reviret. Hanarna är fredliga och följer lemurhonornas order och flyttar direkt på sig om en hona vill sitta där hanen sitter eller ha plats vid ett matfat. Hanarna gör upp om sin rang genom fredliga stinkdueller. Hanarna använder då sina doftkörtlar på insidan av sina armar och drar svansen genom dom, sen viftar dom med svansen mot dom andra hanarna, och den svans som stinker mest är högst i rang. Sen en tid tillbaka så pågår stinkdueller mellan lemurhanarna i flocken så om du har tur så kan du se det på plats när du besöker oss. Som tur är för oss och våra besökare så känner vi ingenting av deras stinkdueller eller doftmarkeringar. För alla halvapor, som lemurerna tillhör, så är kemisk kommunikation viktig. Dom doftmarkerar hela tiden sitt revir för att hålla inkräktarna borta och har väldigt känsliga nosar för dofter. Du kan också höra dom yla i trädtopparna för att tala om att reviret är upptaget eller för att jaga bort fräcka inkräktare. Hur vet man då om en annan hane är lägre i rang än en annan? Jo dom klickar när dom kommer nära varandra för att fråga får jag ta här, eller vara här? Det pågr alltid en massa spännande saker i vår flock så fråga gärna oss djurvårdare i hägnet om senaste nytt i flocken!
I tisdags hade lemurerna besök av en flicka med en gosedjurs lemur … Det tyckte Gabriella, Julian & Holger var jättespännande och undersökte den noga för att se vad det var för en filur innan dom insåg att den var ofarlig. Julian hade tidigare på dagen blivit väldigt fascinerad av en liten flicka med en rosa björnmössa som han hela tiden förskte ta på och undersöka. När flickan tog av sig den så var den inte intressant men när hon hade den på huvudet så kunde han inte låta bli den!
I onsdags ropade Ann på sökaren att vi hade Påfåglar vid lemurhägnet. Som ni säkert har läst tidigare på apbloggen så tolererar inte lemurerna andra djur på sitt revir utan vill genast få bort dom fräcka inkräktarna. När jag kom ner hängde hela flocken på staketet mot ponnyridningen, så att våra besökare knappt såg dom, och glodde på Påfågeln som var precis utanför hägnet. Jag vallade undan Påfågeln och flocken återgick då genast till sina klättringsaktiviteter så att våra besökare kunde se dom ordentligt.

Hälsningar Camilla Eriksson
.

Nytt om Furuviks orangutanger

Hejsan Alla!

I dag ringde en man och ville prata om varför vi inte skriver något om Igge på bloggen. Jag försvarade mig först med att det inte har hänt något speciellt nytt, men han kontrade bara med att vi då borde berätta det i så fall, att läget är oförändrat, för att det är så många som är intresserade av hur det går för våran dräktiga orangutanghona menade han. Han har naturligtvis helt rätt och vi som arbetar med henne lovar att bättra oss.

Det nya som hänt den senaste veckan är att hon inte vill vara tillsammans med sin hanne Naong. Vi har haft dem åtskilda på nätterna sedan en tid tillbaka för säkerhets skull. Det är nämligen inte alls säkert att blivande pappa Naong kommer att vara snäll mot den nyfödda. Under dagarna har de däremot varit tillsammans utan problem fram till för en vecka sedan som sagt. Igge blir väldigt arg när han kommer in i samma anläggning som henne, hon jagar honom, hämtar vatten i munnen som hon sprutar ut på honom och är allmänt sur och jättevresig. Naong tar oftast skydd och tycks mest vara förvånad över vilken sur fru han plötsligt fått, men ibland blir han arg tillbaka och drämmer till henne om han får chansen.

Vi tolkar beteendet som att hon närmar sig förlossningen och inte vill ha sin man i närheten. Mot oss skötare som hon känner är hon dock fortfarande snäll och vänlig.

Så, Naong är nöjd med att vara ute utan sin arga fru om dagarna och Igge trivs med att vara inne i lugn och ro.
Vi andra väntar och längtar...

Hälsningar Annika Nielsen

Hej

Det händer alltid en massa i vår Ringsvanslemurflock men här kommer några episoder ifrån veckan som gått

Idag var Ringsvanslemuren, Holger, på bushumör som vanligt… han hängde på vatten kranen och lyckades vrida på den så att han blev helt blöt i huvudet och såg hur rolig ut som helst! På vanligt Holger maner så låtsades han som om allt bara var som vanligt – nya modet… J! Voto vår äldsta lemur som är hela 16 år gammal tycker om att ta det lugnt, sola och umgås med våra besökare även om han ibland kan klättra upp i trädtopparna han med. Idag satt han, på vanligt Voto maner, och solade när besökarna ställde sig runt honom och skymde solen han blängde på dom och flyttade till nästa solsätlle. Julian, 3 år, har idag haft fullt sjå med att undersöka halsband, kameror m.m. som besökarna har haft med sig alltid lika nyfiken på alla nya föremål som besökarna har med sig.

Våra Ringsvanslemurer är väldigt revirtrogna och accepterar bara människor som besökare i deras revir. Två gånger denna vecka så har fräcka ekorrar letat sig in på deras revir och det har varit ett väldigt jagande i trädtopparna och ylande ifrån lemurerna för att jaga ut dom ifrån deras revir. Förra veckan fick ringsvanslemurernas ledarhona, Sophia, syn på en Påfågel som hade mage att gå över deras bro och in på deras revir. Hela flocken var högt upp och klättrade i trädtopparna men hon kallade snabbt samman flocken och jagade ut den fräcka inkräktaren.

Besök dom gärna men kom ihåg att dom dagligen tar en kort siesta ca 13-13,30 på 1 timme men dom är söta även när dom sover!


//Camilla

Schimpansen dag

1/7
I går så genomfördes schimpansen dag och jag känner mig mycket nöjd med dagen. Det är en bra början på en ny tema dag i parken som kan utvecklas till något bra återkommande varje år. Problemet är att man ska få tid eller rättare sagt ta sig tid att planera lite tidigare om vad vi ska göra under den dagen, jag är inte någon planerare och är en stor tids optimist. Men trotts det så tror jag att budskapet gick hem hos många av våra besökare, och det som gladde mig mycket var artiklarna i både GD och Arbetarbladet som var så bra, helt rätt uppfattat av reportrarna och bra vinklat.

Santinos tavlor sålde även bra vi fick in 3.500 kronor på hans konst. Ett stort tack till Gevalia som i år igen sponsrade oss med de ekologiska kaffet (visst gör det skillnad med ekologiskt) som vi kan sälja till förmån för den hotade schimpansen. Det kan ännu köpas så långt lagret räcker. Utan mina underbara medarbetare så hade inte den här dagen kunna genomföras, det var team arbete på högsta nivå. Det vara bara Santino som inte höll sig till teamet i början på dagen. Han bråkade med Linda så att jag fick skilja av dom, men han lugnade ner sig efter ett tag så att apmatningen blev jätte bra.

Maria Magdalena hittade en baby snok som vållade stor uppståndelse. Den fångade jag och släppte ner i vattnet, ni anar inte vad dom tycker att jag är modig.

TACK ALL NI SOM BESÖKTE OSS DEN HÄR DAGEN, SCHIMPANSEN BEHÖVER ER!

KRAM från Ing-Marie

Action i Regnskogen

Ibland händer det sorgliga saker även i Furuviksparken. I dag var det en sådan dag när det inträffade en händelse där ett djur for illa. Jag och Erika var på väg och skulle fota våra vittoffssilkesapors små ungar. De har blivit så söta nu när de har börjat titta upop från pappans rygg där de tillbringar den mesta tiden. Plötsligt ropar min arbetskamrat att jag ska skynda mig att komma till kajmanbassängen för att något hemskt hade hänt. Det hade det också, det var våran äldsta kajman som heter Action som simmade omkring med en rödörad vattensköldpadda i munnen. Jag hoppade in i anläggningen och tog med mig en pinne för att försöka störa Action i hopp om att han då skulle släppa sitt offer som han höll i huvudet och ena frambenet. Det ville han förstås inte, han hade ju fått tag i något mjukt och gott, det är dessutom svårt att komma åt dem inläggningen utan att gå ner i vattnet själv vilket kan vara riskabelt. Många besökare samlades vid glaset och följde dramat, både vuxna och små barn. Jag kände att jag verkligen måste försöka få sköldpaddan ur kajmanens mun. Min första strategi fungerade uppenbarligen inte, jag hämtade istället en stång med en snara som man kan sköta storleken på och lyckades efter ett par försök få öglan runt kajmanens huvud. Det gillade han inte! Han sprattlade och krängde som en tok, starka är de, de där djuren, men han släppte i alla fall sin munsbit och då släppte jag honom. Sköldpaddan fiskade vi upp med en håv. Skadorna på huvudet var tyvärr sådana att den dog av dem. Jättetråkigt!

Vi har valt att ha kajmaner och vattensköldpaddor tillsammans därför att de lever så även i det vilda. Visserligen lever de hos oss i ett begränsat område men alla regler som finns rörande storlek på anläggning och djurantal följer vi med råge. Det går inte att skydda djuren från allt men det är alltid lika tråkigt när sådana här saker inträffar. Det var i samband med matning som det hände, sköldpaddorna är väldigt glupska och orädda och slåss gärna om maten med både kajmanerna och våran snappsköldpadda. De litar på att hinna dra in skallen i skalet om någon fara skulle hota, men det händer förstås att de överskattar sin snabbhet, eller kanske underskattar kajmanernas. Det har hänt att kajmanerna fått ett tag över skalet på någon, då släpper de genast eftersom de inte har någon chans att skada dem då, den här gången var oturen framme och det blev ett dramatiskt besök i våran regnskog för en del av våra besökare.

Ja, så kan en dag på jobbet vara. Hoppas att alla barn som upplevde händelsen hann få en förklaring av Erika som stod utanför eller av sina föräldrar senare så att de kan fortsätta att tycka om krokodildjur även i framtiden.

Hälsningar från Annika Nielsen