Igår fick vår duktiga Ing-Marie Persson utmärkelsen "Årets Gävlebo" som röstas fram av Arbetarbladets läsare varje år!
Ing-Marie når varje år ut till tusentals med sitt kunskap om vår närmaste släkting schimpansen och sitt budskap om vikten av att skydda dem från utrotning i det vilda. Läs mer om priset och Ing-Marie i Arbetarbladet:
http://arbetarbladet.se/nyheter/gavle/1.1566890
Ett jättestort grattis från alla djurtjejerna!!
måndag 30 november 2009
onsdag 25 november 2009
Att vara praktikant på Furuvik
Hej! Vi heter Alexandra och Jessica och går på Spånga Gymnasium med inriktning djurvård. Vi har valt att komma till Furuvik på vår djurparks-praktik. Vi är nu inne på vår fjärde och sista praktikvecka.
Här har vi blivit väl mottagna av alla djurvårdare och andra inblandande på parken. Vi får varje dag prova på arbetet som djurvårdare – ett riktigt drömyrke!
Vi har fått lära oss de dagliga rutinerna hos alla djur och har fått massor av nya kunskaper som vi kommer att ha med oss hela livet.
Våra handledare är otroligt kunniga både teoretiskt och praktiskt, och vi får alltid svar på alla våra frågor. Bland annat har Furuviks zoolärare Elin haft en utbildning för oss praktikanter om Furuviks samarbete med olika organisationer och projekt som de stödjer. Vi har under veckorna fått mer och mer ansvar och det har fått oss att växa som personer.
Höjdpunkterna under dessa veckor har varit:
- bli kompisar med lemurerna: Vi har varit hos dem varje dag och har märkt att dem är mindre blyga och har accepterat oss.
- Etologisk studie på orangutangerna när dem fick berikning i form av glass. Igge tyckte det var jättespännande när vi skrev etogrammet och satt och studerade tillbaka på oss. Haha!
- Att lilla Selma har flyttat in helt till schimpansflocken – hon är så duktig!
- …Och det har inte varit helt fel att åka elbil heller ;)
Vi vill tacka alla djurvårdare och övrig personal för ni har tagit emot oss med öppna armar, vi har känt oss som en del av gänget här på Furuvik och vi kommer att sakna det!Lycka till med julmarknaden och hoppas att vi ses snart igen!
/Spångatjejerna
Här är vi tillsammans med lemurernas ledarhona Sofia!
Här har vi blivit väl mottagna av alla djurvårdare och andra inblandande på parken. Vi får varje dag prova på arbetet som djurvårdare – ett riktigt drömyrke!
Vi har fått lära oss de dagliga rutinerna hos alla djur och har fått massor av nya kunskaper som vi kommer att ha med oss hela livet.
Våra handledare är otroligt kunniga både teoretiskt och praktiskt, och vi får alltid svar på alla våra frågor. Bland annat har Furuviks zoolärare Elin haft en utbildning för oss praktikanter om Furuviks samarbete med olika organisationer och projekt som de stödjer. Vi har under veckorna fått mer och mer ansvar och det har fått oss att växa som personer.
Höjdpunkterna under dessa veckor har varit:
- bli kompisar med lemurerna: Vi har varit hos dem varje dag och har märkt att dem är mindre blyga och har accepterat oss.
- Etologisk studie på orangutangerna när dem fick berikning i form av glass. Igge tyckte det var jättespännande när vi skrev etogrammet och satt och studerade tillbaka på oss. Haha!
- Att lilla Selma har flyttat in helt till schimpansflocken – hon är så duktig!
- …Och det har inte varit helt fel att åka elbil heller ;)
Vi vill tacka alla djurvårdare och övrig personal för ni har tagit emot oss med öppna armar, vi har känt oss som en del av gänget här på Furuvik och vi kommer att sakna det!Lycka till med julmarknaden och hoppas att vi ses snart igen!
/Spångatjejerna
Här är vi tillsammans med lemurernas ledarhona Sofia!tisdag 24 november 2009
Glass mitt i vintern?!
Under vinterhalvåret är det extra viktigt att vi ser till att våra djur inte får det tråkigt och enformigt. Sommarens dagar fylls av spännande besökare som gör att djuren alltid har något att titta på och undersöka, men hur gör vi då nu på vintern? Jo, det kallas för berikning – att man helt enkelt tillför något till djuren varje dag som gör deras vardag lite mer spännande! Det kan vara en leksak, ett nytt sätt att ge maten på eller kanske en problemlösingssitauation. Under vintern ska ni få ta del lite av vad vi hittar på för att göra det lite roligare för våra fina apor.
Idag är våra duktiga praktikanter Alexandra och Jessica som ska se till att vara orangutanger, lemurer och gibboner får ”glass”. Det är mumsigt smakande isbitar som vi fryser in fruktbitar i, som gör att aporna måste jobba lite extra mycket för att få tag på allt det goda!
Först gäller det att hacka en massa frukt som man lägger i formar/hinkar och fyller med saft (sockerfri saft...aporna kan också få hål i tänderna annars!)
Orangutangerna får lite större glassar...
Idag är våra duktiga praktikanter Alexandra och Jessica som ska se till att vara orangutanger, lemurer och gibboner får ”glass”. Det är mumsigt smakande isbitar som vi fryser in fruktbitar i, som gör att aporna måste jobba lite extra mycket för att få tag på allt det goda!
Först gäller det att hacka en massa frukt som man lägger i formar/hinkar och fyller med saft (sockerfri saft...aporna kan också få hål i tänderna annars!)
Orangutangerna får lite större glassar...
...medan lemurerna och gibbonerna får lite mindre!
Efter en natt i frysen lägger vi denna go-bit i orangutang-huset!
En mycket nöjd Naong mumsar på en av glassarna.
Smaklig måltid önskar djurtjejerna!
måndag 23 november 2009
Nya medlemmar i djurfamiljen!
I slutet på förra veckan anlände hela 10 nya djur till Furuvik - fyra stycken vallabys och sex stycken maror!
De kommer från Köpenhamn Zoo och håller just nu på att undersöka sina nya miljöer och bli bekanta med alla nya dofter och ljud!
Välkomna önskar djurtjejerna!
De kommer från Köpenhamn Zoo och håller just nu på att undersöka sina nya miljöer och bli bekanta med alla nya dofter och ljud!
Välkomna önskar djurtjejerna!
fredag 20 november 2009
Bullen - vår Bästis!
Ni vet sådana där mornar då man vaknar och det är kolsvart ute, termometern visar strax över nollsträcket och regnet gör att du inte ens kan se ner till gatan från ditt sovrumsfönster? En sådan dag kan det till och med kännas kämpigt för oss att ta oss ur sängen, även om vi har drömjobbet och får vara runt omkring våra fina djur varje dag.
MEN sådan tur är så har vi det absolut bästa botemedlet mot den känslan uppe hos oss på djurhuset. Han heter Bullen och är en stor, svart härlig katt som har varit hos oss sedan 1999, då han som avsmalnad, förvildad kattunge sökte mat i våra containrar utanför djuravdelningen. Personalen började lämna mat till honom och sakta men säkert började han bli mer och mer tam och van vid människor. Det stod inte på förens Bullen (han fick sitt namn efter att han alltid åt bullar som vi slängt i containern) var en självklar och mycket omtyckt medlem i djurhus-familjen och i år har han bott hos oss i hela 10 år!
Varje morgon, oavsett väder, när vi rullar in med bilen/cykeln strax innan klockan sju på morgonen kommer Bullen och möter oss. Han jamar högt när han ser oss på långt håll, stryker sig några varv runt våra ben och spinner så högt att även den ruggigaste höstblåsten inte kan tysta honom! Han fortsätter sedan sin dag med att patrullera området kring djurhuset. Bullen är en fantastisk jägare och ser till att gnagare håller sig långt borta från våra matförråd till djuren. Han ser dock alltid till att vara inomhus i tid för morgonfikat vid klockan nio, då det är dags för kelstund igen när alla djurvårdare vill klia honom och mysa lite.
Bullen – du får oss alltid att känna oss välkomna till jobbet och vi älskar dig så himla mycket hoppas vi du vet!
En massa kramar och klappningar (men inte på magen…det vet vi du inte tycker om) från djur-tjejerna.
onsdag 18 november 2009
Miljögala i Uppsala
Hej på er!
I söndags arrangerades en välgörenhetskonsert i Uppsala, där alla insamlade pengar donerades till organisationen Sumatran Orangutan Society som vi på Furuvik samarbetar med. Ellinor, Natalie och Ing-Marie var på plats för att ta emot checken på hela 37.800 kronor!
Nedan följer en artikel från Gävle Dagblad om kvällen:
Miljögala stöder Furuviks orangutangprojekt
GÄVLE Furuviks orangutangprojekt har fått ett bidrag på 37 800 kronor.
Pengarna lyckades miljögalan Tellus i Uppsala i söndags samla in till förmån för Sumatras orangutanger.
Ing-Marie Persson från Furuviksparken tog emot pengarna för organisationen Sumatra Orangutan Societys räkning.
Orangutangerna på Sumatra har det tufft. Avverkningen av öns regnskog som är orangutangernas naturliga miljö är det största hotet mot aporna. Träden huggs ned för att tillverka palmolja – en produkt som används flitigt i hela västvärlden.
Ing-Marie Persson på Furuvik fick därför ta emot ett välbehövligt bidrag i kampen för orangutangernas överlevnad. Pengarna ska gå till att plantera ny skog.
– Det är ju en droppe i havet, men utan alla droppar skulle havet snart vara tomt, säger Ing-Marie Persson.
Tanken är att trädplanteringen ska kombineras med att lokalbefolkningen involveras i kampen för orangutangernas överlevnad och samtidigt utbildas om hur viktig regnskogen är.
– Vi kämpar på, men tyvärr så kan det snart vara så att orangutanger bara finns i djurparker, säger Ing-Marie Persson.
Ellinor, Natalie och Ing-Marie på galan.
I söndags arrangerades en välgörenhetskonsert i Uppsala, där alla insamlade pengar donerades till organisationen Sumatran Orangutan Society som vi på Furuvik samarbetar med. Ellinor, Natalie och Ing-Marie var på plats för att ta emot checken på hela 37.800 kronor!
Nedan följer en artikel från Gävle Dagblad om kvällen:
Miljögala stöder Furuviks orangutangprojekt
GÄVLE Furuviks orangutangprojekt har fått ett bidrag på 37 800 kronor.
Pengarna lyckades miljögalan Tellus i Uppsala i söndags samla in till förmån för Sumatras orangutanger.
Ing-Marie Persson från Furuviksparken tog emot pengarna för organisationen Sumatra Orangutan Societys räkning.
Orangutangerna på Sumatra har det tufft. Avverkningen av öns regnskog som är orangutangernas naturliga miljö är det största hotet mot aporna. Träden huggs ned för att tillverka palmolja – en produkt som används flitigt i hela västvärlden.
Ing-Marie Persson på Furuvik fick därför ta emot ett välbehövligt bidrag i kampen för orangutangernas överlevnad. Pengarna ska gå till att plantera ny skog.
– Det är ju en droppe i havet, men utan alla droppar skulle havet snart vara tomt, säger Ing-Marie Persson.
Tanken är att trädplanteringen ska kombineras med att lokalbefolkningen involveras i kampen för orangutangernas överlevnad och samtidigt utbildas om hur viktig regnskogen är.
– Vi kämpar på, men tyvärr så kan det snart vara så att orangutanger bara finns i djurparker, säger Ing-Marie Persson.
Ellinor, Natalie och Ing-Marie på galan.tisdag 17 november 2009
Liten Sumatra-rapport
Hej på er!
Det är Natalie och Elin som skriver denna gång. Vi tänkte ge en liten snabb bildrapport från vår resa till ön Sumatra i Indonesien, där vi spenderade tre veckor i månadsskiftet september-oktober. Natalie arbetar med just Sumatra-orangutangerna Igge och Naong på parken och har länge drömt om att besöka deras vilda släktingar. Elin arbetar med utbildningen på parken och undervisar bland annat i bevarandebiologi och hur vi ska skydda utrotningshotade arter, så ni kan tänka er att vi var båda väldigt spända och entusiastiska inför resan!
Under de tre veckorna hann vi se stora delar av den norra delen av ön, men det absolut mest fantastiska var en djungel-trekking tillsammans med representanter från organisationen Sumatran Orangutan Society, som vi på Furuvik samarbetar med. Organisationen arbetar mycket med utbildning i områden där oljepalmplantagen sprider ut sig och där det därför är extra viktigt att nästa generation får en ökad förståelse för de vilda djuren i området och den viktiga roll regnskogen spelar. De arbetar också med återplanering av skog.
Djungel-trekkingen varade i totalt en vecka och vi sov tre nätter i rad under svarta sopsäckar trädda på pinnar mitt ute i djungeln! Att Sumatra är en vulkan-ö gjorde inte vandringen lättare direkt och det var många ömma muskler och mycket sår som fick plåstras om efter varje dag som ibland innehöll klättringar på över 800 m rakt upp med 12 kg packning på ryggen i 30 grader värme och nästan 100 % luftfuktighet – puh! MEN självklart var det värt varenda sekund… speciellt när vi redan vår andra trekking-dag fick se en underbart vacker orangutanghona med sin lilla unge! Andra djur vi såg under dagarna var bland annat vithandad gibbon (som vi också har på Furuvik), siamang, makaker och en malajbjörn (!).
Vi återkommer med mer berättelser från vår resa, men här följer ett axplock av vad vi var med om!
Ett par makaker myser bland träden.
Vattensköldpadda som Natalie fick syn på i en litet bäck...
...medan Elin spanade in denna lilla söta landsköldpadda bara minuter efter!
"The Hornbill", en slags näshornsfågel med en minst sagt speciell näbb...
En annan av våra nya vänner vi stötte på i djungeln...
Elin och Natalie får en dusch av Ardana, en av elefanterna som är anknytna till Conservation Response Unit och patrullerar regnskogen för att lokalisera olaglig avverkning.
En orangutang med hennes bedårande söta lilla unge!
Vithandad gibbon. De var oerhört kvicka, precis som på parken, så det här är den enda bilden vi hann få av dem!
Vårt hem under tre nätter i djungeln. Camp:et byggdes upp varje natt på en ny plats.
Hoppas vi ses på julmarknaden!
Det är Natalie och Elin som skriver denna gång. Vi tänkte ge en liten snabb bildrapport från vår resa till ön Sumatra i Indonesien, där vi spenderade tre veckor i månadsskiftet september-oktober. Natalie arbetar med just Sumatra-orangutangerna Igge och Naong på parken och har länge drömt om att besöka deras vilda släktingar. Elin arbetar med utbildningen på parken och undervisar bland annat i bevarandebiologi och hur vi ska skydda utrotningshotade arter, så ni kan tänka er att vi var båda väldigt spända och entusiastiska inför resan!
Under de tre veckorna hann vi se stora delar av den norra delen av ön, men det absolut mest fantastiska var en djungel-trekking tillsammans med representanter från organisationen Sumatran Orangutan Society, som vi på Furuvik samarbetar med. Organisationen arbetar mycket med utbildning i områden där oljepalmplantagen sprider ut sig och där det därför är extra viktigt att nästa generation får en ökad förståelse för de vilda djuren i området och den viktiga roll regnskogen spelar. De arbetar också med återplanering av skog.
Djungel-trekkingen varade i totalt en vecka och vi sov tre nätter i rad under svarta sopsäckar trädda på pinnar mitt ute i djungeln! Att Sumatra är en vulkan-ö gjorde inte vandringen lättare direkt och det var många ömma muskler och mycket sår som fick plåstras om efter varje dag som ibland innehöll klättringar på över 800 m rakt upp med 12 kg packning på ryggen i 30 grader värme och nästan 100 % luftfuktighet – puh! MEN självklart var det värt varenda sekund… speciellt när vi redan vår andra trekking-dag fick se en underbart vacker orangutanghona med sin lilla unge! Andra djur vi såg under dagarna var bland annat vithandad gibbon (som vi också har på Furuvik), siamang, makaker och en malajbjörn (!).
Vi återkommer med mer berättelser från vår resa, men här följer ett axplock av vad vi var med om!
Ett par makaker myser bland träden.
Vattensköldpadda som Natalie fick syn på i en litet bäck...
...medan Elin spanade in denna lilla söta landsköldpadda bara minuter efter!
"The Hornbill", en slags näshornsfågel med en minst sagt speciell näbb...
En annan av våra nya vänner vi stötte på i djungeln...
Elin och Natalie får en dusch av Ardana, en av elefanterna som är anknytna till Conservation Response Unit och patrullerar regnskogen för att lokalisera olaglig avverkning.
En orangutang med hennes bedårande söta lilla unge!
Vithandad gibbon. De var oerhört kvicka, precis som på parken, så det här är den enda bilden vi hann få av dem!
Vårt hem under tre nätter i djungeln. Camp:et byggdes upp varje natt på en ny plats.Hoppas vi ses på julmarknaden!
Hälsningar från Natalie och Elin
fredag 13 november 2009
Selma har flyttat hem!
Hej!
Jag är nyss hemkommen ifrån Afrika. Jag och Johnny har varit i Zambia och Kongo. Det har varit en mycket spännande resa speciellt i Kongo där vi besökte en av våra samarbetspartner: schimpansreservatet Jack. Franck och Roxane som driver reservatet gör ett fantastiskt arbete då mycket av deras tid går åt till att försöka stoppa den illegala handel av schimpanser som finns i landet. Vi var med om att konfiskera en schimpans hos en rik person, (den döptes till Joma efter Johnny och Ing-Marie ) den lilla underbara killen hade suttit i en liten bur i några år och det var nog 50 grader varmt på gården där den satt. Nu har den fått en fristad i reservatet och när han hämtat sig så får han nya schimpanskamrater och ett helt nytt liv!
Under mina veckor i Afrika så var min lilla schimpansflicka Selma med sin extra mamma Natalie och när jag kom tillbaka kände jag att tiden var mogen för henne att helt flytta in till sin schimpansfamilj. Hon har under flera veckor själv sprungit ut och in till de stora schimpanserna, men tryggheten av oss har alltid funnits utanför den lilla lucka som hon sprungit igenom. Och kvällstid så har hon följt med mig eller Nattis hem.
Nu hade hon släppt lite band till mig och därför ansåg jag att tiden var mogen! Schimpanshonan Linda har hela tiden visat att hon vill ta ansvar för henne så på den punkten var jag inte orolig. Jag visste även att alla de andra var snälla emot henne, det som blev svårast för henne var att klippa banden med den mänskliga världen. Och visst blev det lite gråt i början och hon var lite förvirrad att vi inte kom och hämtade henne. Men Linda är en fantastiskt individ och hon tog emot Selma som sin egen dotter! Nu har det gått fyra dagar och allt går precises som vi önskar. Linda kommer med henne så att vi kan ge henne vällingflaskan och hon anpassar sig mer och mer för var dag. Men Natalie och jag får inte visa oss ännu på ett tag för det skulle kunna göra henne ledsen. Men om några veckor hoppas jag att jag kan gå in till ”Min håriga familj” och få hennes små armar runt min hals utan att hon blir ledsen när jag går därifrån.
Stora syster Manda har ju gjort samma resa som Selma och det finns inte ett spår i Mandas beteende att hon en gång bodde i människans värld.
Jag vill tacka Natalie som den här gången ställt upp helhjärtat för mig och varit extra mamma för Selma när jag behövde vara ledig. Jag lärde mig med Manda att det behövs en extra mamma om man ska orka fullt ut. Det är extremt jobbigt att vara ensam schimpansmor dygnet runt i 1½ år!
Vi slår snart upp portarna för vår julmarknad, jag hoppas att Selma då ska vara helt säker i sin nya familj så att hon kan möta vår publik, kanske inte hela tiden vi har öppet men i alla fall under någon eller några timmar. Men det är helt upp till henne själv!
Varma hälsningar från aphuset/ Ing-Marie
Jag är nyss hemkommen ifrån Afrika. Jag och Johnny har varit i Zambia och Kongo. Det har varit en mycket spännande resa speciellt i Kongo där vi besökte en av våra samarbetspartner: schimpansreservatet Jack. Franck och Roxane som driver reservatet gör ett fantastiskt arbete då mycket av deras tid går åt till att försöka stoppa den illegala handel av schimpanser som finns i landet. Vi var med om att konfiskera en schimpans hos en rik person, (den döptes till Joma efter Johnny och Ing-Marie ) den lilla underbara killen hade suttit i en liten bur i några år och det var nog 50 grader varmt på gården där den satt. Nu har den fått en fristad i reservatet och när han hämtat sig så får han nya schimpanskamrater och ett helt nytt liv!
Under mina veckor i Afrika så var min lilla schimpansflicka Selma med sin extra mamma Natalie och när jag kom tillbaka kände jag att tiden var mogen för henne att helt flytta in till sin schimpansfamilj. Hon har under flera veckor själv sprungit ut och in till de stora schimpanserna, men tryggheten av oss har alltid funnits utanför den lilla lucka som hon sprungit igenom. Och kvällstid så har hon följt med mig eller Nattis hem.
Nu hade hon släppt lite band till mig och därför ansåg jag att tiden var mogen! Schimpanshonan Linda har hela tiden visat att hon vill ta ansvar för henne så på den punkten var jag inte orolig. Jag visste även att alla de andra var snälla emot henne, det som blev svårast för henne var att klippa banden med den mänskliga världen. Och visst blev det lite gråt i början och hon var lite förvirrad att vi inte kom och hämtade henne. Men Linda är en fantastiskt individ och hon tog emot Selma som sin egen dotter! Nu har det gått fyra dagar och allt går precises som vi önskar. Linda kommer med henne så att vi kan ge henne vällingflaskan och hon anpassar sig mer och mer för var dag. Men Natalie och jag får inte visa oss ännu på ett tag för det skulle kunna göra henne ledsen. Men om några veckor hoppas jag att jag kan gå in till ”Min håriga familj” och få hennes små armar runt min hals utan att hon blir ledsen när jag går därifrån.
Stora syster Manda har ju gjort samma resa som Selma och det finns inte ett spår i Mandas beteende att hon en gång bodde i människans värld.
Jag vill tacka Natalie som den här gången ställt upp helhjärtat för mig och varit extra mamma för Selma när jag behövde vara ledig. Jag lärde mig med Manda att det behövs en extra mamma om man ska orka fullt ut. Det är extremt jobbigt att vara ensam schimpansmor dygnet runt i 1½ år!
Vi slår snart upp portarna för vår julmarknad, jag hoppas att Selma då ska vara helt säker i sin nya familj så att hon kan möta vår publik, kanske inte hela tiden vi har öppet men i alla fall under någon eller några timmar. Men det är helt upp till henne själv!
Varma hälsningar från aphuset/ Ing-Marie
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)