Selma har flyttat hem!

Hej!
Jag är nyss hemkommen ifrån Afrika. Jag och Johnny har varit i Zambia och Kongo. Det har varit en mycket spännande resa speciellt i Kongo där vi besökte en av våra samarbetspartner: schimpansreservatet Jack. Franck och Roxane som driver reservatet gör ett fantastiskt arbete då mycket av deras tid går åt till att försöka stoppa den illegala handel av schimpanser som finns i landet. Vi var med om att konfiskera en schimpans hos en rik person, (den döptes till Joma efter Johnny och Ing-Marie ) den lilla underbara killen hade suttit i en liten bur i några år och det var nog 50 grader varmt på gården där den satt. Nu har den fått en fristad i reservatet och när han hämtat sig så får han nya schimpanskamrater och ett helt nytt liv!
Under mina veckor i Afrika så var min lilla schimpansflicka Selma med sin extra mamma Natalie och när jag kom tillbaka kände jag att tiden var mogen för henne att helt flytta in till sin schimpansfamilj. Hon har under flera veckor själv sprungit ut och in till de stora schimpanserna, men tryggheten av oss har alltid funnits utanför den lilla lucka som hon sprungit igenom. Och kvällstid så har hon följt med mig eller Nattis hem.
Nu hade hon släppt lite band till mig och därför ansåg jag att tiden var mogen! Schimpanshonan Linda har hela tiden visat att hon vill ta ansvar för henne så på den punkten var jag inte orolig. Jag visste även att alla de andra var snälla emot henne, det som blev svårast för henne var att klippa banden med den mänskliga världen. Och visst blev det lite gråt i början och hon var lite förvirrad att vi inte kom och hämtade henne. Men Linda är en fantastiskt individ och hon tog emot Selma som sin egen dotter! Nu har det gått fyra dagar och allt går precises som vi önskar. Linda kommer med henne så att vi kan ge henne vällingflaskan och hon anpassar sig mer och mer för var dag. Men Natalie och jag får inte visa oss ännu på ett tag för det skulle kunna göra henne ledsen. Men om några veckor hoppas jag att jag kan gå in till ”Min håriga familj” och få hennes små armar runt min hals utan att hon blir ledsen när jag går därifrån.
Stora syster Manda har ju gjort samma resa som Selma och det finns inte ett spår i Mandas beteende att hon en gång bodde i människans värld.
Jag vill tacka Natalie som den här gången ställt upp helhjärtat för mig och varit extra mamma för Selma när jag behövde vara ledig. Jag lärde mig med Manda att det behövs en extra mamma om man ska orka fullt ut. Det är extremt jobbigt att vara ensam schimpansmor dygnet runt i 1½ år!
Vi slår snart upp portarna för vår julmarknad, jag hoppas att Selma då ska vara helt säker i sin nya familj så att hon kan möta vår publik, kanske inte hela tiden vi har öppet men i alla fall under någon eller några timmar. Men det är helt upp till henne själv!
Varma hälsningar från aphuset/ Ing-Marie