Nytt från aporna

Vi väntar & väntar men ännu har det inte kommit någon liten orangutangbebis, men något är nog på gång. Vi har sedan en tid tillbaka fyllt i dagliga protokoll och särat på Naong & Igge på nätterna, så att dom vänjer sig vid att vara ifrån varandra. Sen i söndags har Igge haft riktiga humörsvängningar och dom har gått ut över Naong. Orangutanghonorna är betydligt mindre än hanarna så det ser lite komiskt ut när lilla Igge får Naong att ta skydd. Allt började i söndags med att det lät som om deras bur höll på att rivas och vi sprang dit och tittade då slog Igge med en stor stock mot Naong som fredade sig med en stor plastbytta. Han tog sin flykt upp till hyllan så långt ifrån henne som möjligt men hon följde efter och vi fick locka över Igge till sin sida och sära på dom igen. Till saken hör att när vi städar därinne så orkar vi knappt flytta på stocken som Igge lätt bollade med - så starka är dom!
Varje morgon så får dom frukost i lugn och ro på varsin sida, och vi sitter med Igge för att se att allt verkar bra, sen släpper vi ihop dom och då brukar Igge ha bråttom över till Naong. I måndags gjorde hon inga tecken på att vilja gå in till Naong direkt men fick ta det i sin egen takt och gick över av egen vilja men efter 5 minuter med Naong så böörjade hon kasta med stocken mot honom igen och vi fick sära på dom. Denna gång fick vi över Naong i buren som Igge brukar sova i så att han kunde gå ut. Igge trivs med att sitta vid glaset i den andra buren och titta på besökarna så det blev en bra lösning så våra besökare kunde se dem båda och Naong fick gå ut som han ville.
Varje morgon sen dess s har vi prövat släppa ihop dom med samma resultat men Igge & Naong byter gärna burar under dagen så att besökarna kan se dom. På eftermiddagen/kvällen börjar Naong försöka riva Igges bur för då vill han tillbaka till sin sida och vi får skifta igen.

Vi håller tummarna för att Igge snart föder och har börjat med att titta till henne på nätterna. Igår natt var allting lugnt så vi får fortsätta att vänta lite till…
Schimpanserna
I onsdags så var Erika, vr PR & Informationsansvariga och hälsade på i aphuset. Erika har också tillsammans med Dieter filmat dokumentären om Ing-Maries arbete och passion för schimpanserna som visats i SVT och som nu säljs på DVD, filmen ”Min håriga familj”. När Erika kom in i aphuset blev schimpanshonan, Linda galen av förtjusning och hoade och ville att Erika skulle klia henne på magen. Det är alltid lika roligt att se hur dom gör skillnad på människorna dom möter och se den uppriktiga glädjen hos dom när dom träffar någon dom tycker om och har saknat. Men det finns nog ingen som är så välkommen till arbetet som just Ing-Marie, hela schimpansflocken stämmer upp i ett glädje hoande när dom hör hennes röst och det är få förunnat att bli så välkomnade till sin arbetsplats varje dag!

Ringsvanslemurerna

Hos alla lemurarter är det honan som bestämmer och hanarna är lägre i rang ään honorna. Hos Ringsvanslemurerna så börjar rangen för den högst rankade hanen under den lägst rankade honan. I vår flock heter ledarhonan, Sophia, och det är hon som ser till att flocken är trygg och bestämmer när det ska krigas om reviret. Hanarna är fredliga och följer lemurhonornas order och flyttar direkt på sig om en hona vill sitta där hanen sitter eller ha plats vid ett matfat. Hanarna gör upp om sin rang genom fredliga stinkdueller. Hanarna använder då sina doftkörtlar på insidan av sina armar och drar svansen genom dom, sen viftar dom med svansen mot dom andra hanarna, och den svans som stinker mest är högst i rang. Sen en tid tillbaka så pågår stinkdueller mellan lemurhanarna i flocken så om du har tur så kan du se det på plats när du besöker oss. Som tur är för oss och våra besökare så känner vi ingenting av deras stinkdueller eller doftmarkeringar. För alla halvapor, som lemurerna tillhör, så är kemisk kommunikation viktig. Dom doftmarkerar hela tiden sitt revir för att hålla inkräktarna borta och har väldigt känsliga nosar för dofter. Du kan också höra dom yla i trädtopparna för att tala om att reviret är upptaget eller för att jaga bort fräcka inkräktare. Hur vet man då om en annan hane är lägre i rang än en annan? Jo dom klickar när dom kommer nära varandra för att fråga får jag ta här, eller vara här? Det pågr alltid en massa spännande saker i vår flock så fråga gärna oss djurvårdare i hägnet om senaste nytt i flocken!
I tisdags hade lemurerna besök av en flicka med en gosedjurs lemur … Det tyckte Gabriella, Julian & Holger var jättespännande och undersökte den noga för att se vad det var för en filur innan dom insåg att den var ofarlig. Julian hade tidigare på dagen blivit väldigt fascinerad av en liten flicka med en rosa björnmössa som han hela tiden förskte ta på och undersöka. När flickan tog av sig den så var den inte intressant men när hon hade den på huvudet så kunde han inte låta bli den!
I onsdags ropade Ann på sökaren att vi hade Påfåglar vid lemurhägnet. Som ni säkert har läst tidigare på apbloggen så tolererar inte lemurerna andra djur på sitt revir utan vill genast få bort dom fräcka inkräktarna. När jag kom ner hängde hela flocken på staketet mot ponnyridningen, så att våra besökare knappt såg dom, och glodde på Påfågeln som var precis utanför hägnet. Jag vallade undan Påfågeln och flocken återgick då genast till sina klättringsaktiviteter så att våra besökare kunde se dom ordentligt.

Hälsningar Camilla Eriksson
.