Action i Regnskogen

Ibland händer det sorgliga saker även i Furuviksparken. I dag var det en sådan dag när det inträffade en händelse där ett djur for illa. Jag och Erika var på väg och skulle fota våra vittoffssilkesapors små ungar. De har blivit så söta nu när de har börjat titta upop från pappans rygg där de tillbringar den mesta tiden. Plötsligt ropar min arbetskamrat att jag ska skynda mig att komma till kajmanbassängen för att något hemskt hade hänt. Det hade det också, det var våran äldsta kajman som heter Action som simmade omkring med en rödörad vattensköldpadda i munnen. Jag hoppade in i anläggningen och tog med mig en pinne för att försöka störa Action i hopp om att han då skulle släppa sitt offer som han höll i huvudet och ena frambenet. Det ville han förstås inte, han hade ju fått tag i något mjukt och gott, det är dessutom svårt att komma åt dem inläggningen utan att gå ner i vattnet själv vilket kan vara riskabelt. Många besökare samlades vid glaset och följde dramat, både vuxna och små barn. Jag kände att jag verkligen måste försöka få sköldpaddan ur kajmanens mun. Min första strategi fungerade uppenbarligen inte, jag hämtade istället en stång med en snara som man kan sköta storleken på och lyckades efter ett par försök få öglan runt kajmanens huvud. Det gillade han inte! Han sprattlade och krängde som en tok, starka är de, de där djuren, men han släppte i alla fall sin munsbit och då släppte jag honom. Sköldpaddan fiskade vi upp med en håv. Skadorna på huvudet var tyvärr sådana att den dog av dem. Jättetråkigt!

Vi har valt att ha kajmaner och vattensköldpaddor tillsammans därför att de lever så även i det vilda. Visserligen lever de hos oss i ett begränsat område men alla regler som finns rörande storlek på anläggning och djurantal följer vi med råge. Det går inte att skydda djuren från allt men det är alltid lika tråkigt när sådana här saker inträffar. Det var i samband med matning som det hände, sköldpaddorna är väldigt glupska och orädda och slåss gärna om maten med både kajmanerna och våran snappsköldpadda. De litar på att hinna dra in skallen i skalet om någon fara skulle hota, men det händer förstås att de överskattar sin snabbhet, eller kanske underskattar kajmanernas. Det har hänt att kajmanerna fått ett tag över skalet på någon, då släpper de genast eftersom de inte har någon chans att skada dem då, den här gången var oturen framme och det blev ett dramatiskt besök i våran regnskog för en del av våra besökare.

Ja, så kan en dag på jobbet vara. Hoppas att alla barn som upplevde händelsen hann få en förklaring av Erika som stod utanför eller av sina föräldrar senare så att de kan fortsätta att tycka om krokodildjur även i framtiden.

Hälsningar från Annika Nielsen